Bloggtorka
Som man brukar säga. Det händer inget särskilt mycket hos mig just nu, känner därför inte att jag vill skriva och hitta på inlägg som inte är sanna. Iaf, en sak jag bara måste skriva. Jag läser ganska många bloggar nu förtiden, och inte för att jag vill utan för att jag blir lite beroende. Även om jag avskyr att söka upp en viss blogg på morgonen, det första jag gör så blir jag alltid irriterad när jag sen läser den. Har ni nånsin upplevt det? Man veet att man stör sig, men ändå kan man inte låta bli. Poängen är att alla bloggar skriver om vilka dagens inköp är (??), var kläderna kommer ifrån, osv osv osv..
Är det bara jag som blir så irriterad så det finns inte? Man blir verkligen trött på det. Okej fine det är deras bloggar, dem får skriva vad dem vill. Men ska vi i dessa tider bara behöva påminnas om pengar och att man helt enkelt saknar dem. Medans vissa bloggerskor inte verkar påverkas det minsta av finanskrisen, tvärtom dem badar i pengar. Och de flesta av dessa personer får alltså grejer gratis för att visa upp dem, och på det sätt lura alla läsare som tror att deras favoritbloggerska handlar nya kläder varje dag.
Åh som sagt, jag har alltid varit intresserad av kläder, men aldrig handlat så jävla mycket att jag kan skriva nya inlägg om det. Oftast handlar jag när jag behöver nåt på direkten, när jag har råd, eller när det är rea. Men varje dag? Kom igen snälla lägg ner. När jag gick i skolan för nåt år sen så var det aldrig sån hysteri om kläder. Jag får verkligen ont i huvet när jag läser om en massa yngre som försöker leva sina liv som Mary-Kate och Ashley. 
Hoppas du får en trevlig lördags kväll:)
Titta gärna in hos mig och lämna gärna en kommentar:
http://beccanorman.blogg.se
Hehe tack så mycket! Hur har du det? Längesen man fick höra från dig :)
Tack för kommentaren. Var lite uppfriskande faktiskt. Tiden läker alla sår, jag har fått höra det många gånger. Men det är nog inte förrän jag själv tar tag i kragen som såren kommer börja läka. Det kommer ta tid, för denna gången föll jag rejält. O det var när jag mådde som bäst som bomben föll. Det är svårt att resa sig igen efter en sån upplevelse. Nu måste jag först ta itu med känslorna innan jag kan börja arbeta på "mig själv". Allt tar sin tid. Och jo, jag behöver nog vara för mig själv nu ett tag. Det är svårt att släppa taget, men jag vet att jag måste göra det i slutändan. Jag har en lång väg o färdas... Men det är första gången som det är extremt jobbigt... Jag försöker hålla mig sysselsatt... Vissa dagar vill man sjunka under jorden... Andra dagar vill man kämpa sig igenom... Där är ju många som stöttar en... Men det är en personlig fight, som jag själv måste utkämpa... Mina demoner...
Tack igen, alltid lika kul me dina kommentarer!
Sov så gott. Kramar
Hej ! någon som kan tänka sig göra en riktig fin header till mig?
Hör av er, puss&kram!